Ålänningarna beskrivs i många böcker som matglada och gästvänliga. Trots att det tidvis kunde vara skralt med maten var man sällan snål då det skulle bjudas till fest. Man kunde utnyttja de råvaror man hade på ett mycket ekonomiskt sätt och ändå tillreda måltider som åts med god aptit. De största festerna var bröllop, begravningar och julkalas. Bjudningarna hölls på gårdarna och bybor och släkt med både barn och vuxna bjöds in för att festa. Man firade också dopöl, skrifthåll, läsförhör och midsommar men vid dessa tillfällen begränsades ofta de inbjudna till släkten och de närmaste vännerna.

Vid så här stora tillställningar med många gäster är det naturligt att arbetsbördan skulle ha blivit alltför stor om husmodern ensam skulle stå för all matlagning och servering. Till detta kunde hon därför få hjälp av en eller flera kalaskokerskor. Kalaskokerskor fanns i mitten av 1900-talet i de flesta byar på Åland. De var duktiga och vana matlagare och viste hur mycket tid som behövdes för de olika göromålen för att få allting färdigt i tid för festen. Kalaskokerskan kunde vistas på gården en hel vecka i förväg och förbereda maten till festen. Det vanliga tillvägagångssättet var att man först tog itu med bakningen och efter det med matlagningen. Efter att firandet var slut kunde kokerskan ännu hjälpa till med städandet och ordnandet. Några kända kalaskokerskor var Ellen Sjövall från Vestansunda, Vendla Eriksson från Snäckö och Amanda Söderberg från Klemetsby.

 
Ät med hela mun!

Traditionell åländsk mat. 2002