| | |
Erik Karlsson-Ramsdahl var hemma från Saltvik på Åland. Han uppfostrades strängt religiöst och fick aldrig tillfälle att gå i skolan. Han var fysiskt klen och inte intresserad av sjöliv och blev därför illa sedd, men slukade böcker som tröst. Som vuxen deltog Karlsson-Ramsdahl i samhällsdebatten och var en av förgrundsgestalterna vid självstyrelsens tillkomst. Han ingick i den delegation som åkte till Stockholm för att överlämna en massadress åt den svenske kungen med en önskan om återförening med Sverige 1918.
Trots det dagliga slitet som fiskarbonde hade både Karlsson-Ramsdahl och hans hustru Adolfina intresse för det andliga och kulturella. Livet vid Norrhavet inspirerade Karlsson-Ramsdahl, och när den åländska nationalismen blommade upp på 1920-talet var han en av de första som hyllade Åland i dikt och prosa. Han debuterade under pseudonymen Harald Winge med boken Rannö, 1909, som beskriver fiskarlivet i den åländska skärgården. Han har också skrivit poesi. Boken Livets dagrar och dödens skuggor, 1986, gavs ut postumt och innehåller dikter och debattinlägg.
 | Källor |
|
Thomas Warburton, Åttio år av finlandssvensk litteratur, Jakobstad, 1984
Gunilla Forss, Erik Karlsson-Ramsdahl – en av de okända ålandskämparna, Tidningen Åland, 09.06.1997
|
|
