|
Runar Salminen hör till Ålands mest litterära familj tillsammans dit bland andra Sally Salminen, Aili Nordgren och Uno Salminen också hör. Runar stannade kvar i hembyn Vargata på Vårdö nordost om fasta Åland, där han försörjde sig på småbruk och gjorde sig ett namn som en skicklig träsnindare. Han gick också en Hermodskurs i landskapsmåleri under tre år.
Salminen debuterade först som 62-åring med diktsamlingen Rummet fullt av svalor, 1974, den första av fem diktsamlingar. Den åländske journalisten och författaren Gustaf Widén karaktäriserade debuten som närmast sensationell eftersom Salminen enligt honom hade ett självständigt och nytt sätt att beskriva det åländska. Salminen skrev om sin hemmiljö och sina upplevelser men behöll öppenheten till omvärlden. Spänningen skapade han genom att ställa vackert landskap mot hårda levnadsvillkor.
Salminens politiska ideologi, en slags jordnära socialism, skiner igenom i hans dikter. Ideologin var inte dogmatisk, utan bestod av en humanistisk gruppens idealism. Han framställde sig ofta som byfånen som inte riktigt tas på allvar av omvärlden och identifierade sig så med andra särlingar som till exempel Joel Pettersson.
Ur Spånorna yr då jag hyvlar, 1976
Som hetsande hårda
hammarslag
spikade han sina ord.
Hamrade fast livsåskådningsbasta.
Jag med mina krökta
spikar
och blåslagna tummar
lyssnade snopet.
Länkar:
Sällskapet Salminens Vänner r.f.
Runars naturdagbok 1927–1930
Runars fågeldagböcker 1945–1955
| 
