Lundberg Ulla-Lena - www.bibliotek.ax

LUNDBERG ULLA-LENA

Ulla-Lena Lundberg
1947–

Ulla-Lena Lundberg är född på Kökar, en åländsk skärgårdskommun. Hon flyttade därifrån redan som tvååring, men har fortfarande Kökar som klangbotten och referensram trots att hon inte bor där permanent. Hon debuterade redan som 15-åring med diktsamlingen Utgångspunkt, 1962. Dikterna fick goda recensioner, bland annat skrev Hasse Svensson i Nya Åland att Lundberg hade en “självfallen språklig säkerhet och formkänsla, som hon utnyttjar utan manér och förkonstling”. Lundberg har senare konstaterat att det var bra att så tidigt få skriva för publik och bli tagen på allvar av kritikerna. Sedan debuten har Lundberg inte haft något annat yrke än författarens förutom läsåret 1986–87 som gästlärare, “writer in residence”, vid universitetet i Minnesota, USA.

Ett år efter debuten 1966 for Lundberg till USA som stipendiat. Om tiden i USA skrev hon Strövtåg, 1966, och En berättelse om gränser, 1968. Böckerna är berättelser om unga människors utveckling, deras personliga livsfilosofi hopvävt med aktuell politik. De behandlar tiden för Vietnamkriget och mordet på Martin Luther King och hur dessa händelser ses med en ung besökares ögon. Gaijin, 1970, kom till efter en reportageresa till Japan och skildrar tillvaron som gaijin, utlänning.

Sitt genombrott som författare fick Lundberg med boken Kökar, som kom 1976. Där berättas genom intervjuer med invånare om folkseder och om livet på Kökar förr och nu. Lundberg blev inspirerad att skriva boken redan som liten då hon bläddrade i Ragna Ahlbäcks avhandling om hemön.

I sammanlagt två år vistades Lundberg i Botswana, Zambia, Kenya och Tanzania. I Tre afrikanska berättelser, 1977, skildras västerlänningar som bor i Afrika och deras förhållanden, livet och döden. Afrikavistelsen resulterade också i dokumentärboken Öar i Afrikas inre, 1981, som skildrar olika naturlandskap och människor i växelverkan med sin omgivning och sina medmänniskor. Om Afrika handlar också romanerna Sand, 1986, och Regn, 1997.

Också i Kungens Anna, 1982, och Ingens Anna, 1984, berättar Lundberg om förlust, ork att leva vidare och förmåga till förändring. Kökarflickan Anna förlorar tidigt sin far och blir stark för sin mors och sina syskons skull. Som vuxen hamnar Anna i förställning och kulturkrock hos stockholmskonstnären Stefan, men bryter sig loss och återvänder hem till Kökar. Anna är en stark kvinna som obruten står emot skvaller och utbildar sig till lärare för att så småningom åter lämna hemön.

Den tredelade sviten Leo, 1989, Stora världen, 1991, och Allt man kan önska sig, 1995, sträcker sig från allmogeseglationen via segelsjöfarten till dagens färjtrafik. Lundberg beskriver en sjöfartssläkt genom att låta olika personer berätta. Berättartekniken speglar samhället, i Leo är byn centrum och berättaren Leander talar för kollektivet. I Stora världen finns fem olika berättare eftersom bygemenskapen sprängts och ingen ensam kan representera alla. Allt man kan önska sig består i sin tur av korta fiktiva intervjuer och anonymiteten blir en teknik.

År 1993 kom Sibirien. Ett självporträtt med vingar. Boken är en självbiografi och reseskildring som ett resultat av fyra månadslånga resor till Sibirien med en grupp fågelskådare. Hon har också skrivit en samling hörspel som 1974 kom ut under namnet När barometern stod på Karl Öberg och andra hörspel. Lundberg har givit ut sin farfars memoarer med förord, Algot Lundbergs Vackre Alen, 1981.

I Marsipansoldaten, 2001, skildrar Ulla-Lena Lundberg kriget; livet i barackerna, vid fronten och hos de oroliga anhöriga. I berättelsens centrum står familjen Kummel med präktiga mamma Martha och ålandsbördige pappa Leonard samt sönerna Petter, Frej och Göran. För de unga sönerna Frej och Göran Kummel innebär kriget förutom grymhet och lidande ett sätt att frigöra sig från familjens omfamning. Tidningen Vi gav Ulla-Lena Lundberg sitt litteraturpris 2001 med motiveringen: “Ulla-Lena Lundberg är en av de stora svenskspråkiga författarna, men i Sverige har hon inte fått den uppmärksamhet hon förtjänar. Genom sitt rika minne och sin skapande energi vidgar hon alla våra gränser.” Marsipansoldaten har kallats den finlandssvenska romanen och den finlandssvenska soldatens krönika.

Lundberg är utnämnd till konstnärsprofessor 1994–1999. Hon har fått flera pris och utmärkelser och hon har också varit nominerad till Finlandia-priset och Nordiska rådets litteraturpris tre gånger.

I boken Jägarens leende från 2010 upplever Lundberg hällkonsten och delar med sig av både känsla och tanke, av både bisonflockens dundrande framfart och vetenskapliga tolkningsmodeller.

	Media
Videoinspelning där Ulla-Lena Lundberg läser ur I begynnelsen var Kökar.
Videoinspelning där Ulla-Lena Lundberg läser ur Uppmuntrande syster.
Videoinspelning där Ulla-Lena Lundberg läser ur Klippkonsten är ett eget språk.