angle-left Hausen, Reinhold

Hausen, Reinhold

1850-1942

Reinhold Theodor Hausen föddes år 1850 i Skarpans, Bomarsund, på Åland. Han kom från en läkarfamilj med en åländsk mamma och en pappa med estniskt påbrå. Familjen bodde på Åland tills Reinhold var fyra år då hans pappas arbete ledde dem till fastlandet. Först vistades familjen en kortare tid i Tavastehus och flyttade efter det till Sveaborg.

1859 började Reinhold i skola i Helsingfors och tio år senare, 1869, skrev han studenten. Studierna fortsatte vid Tekniska realskolan med målet att utbilda sig till ingenjör. Men planerna ändrades då Hausen istället blev intresserad av historia och arkeologi. Han bytte därmed studieinriktning och fortsatte med att studera de ämnena vid universitetet under 1870-talet.

Hausen gifte sig 1881 med Anna Böning från Ekenäs och de fick tillsammans barnen Greta, 1882, Hans 1884 och Ulla 1889. År 1885 flyttade familjen in i ett nybyggt hus på Parkgatan i Brunsparken i Helsingfors. Trots att huset var stort och hade en tillhörande trädgård längtade både Hausen och hans fru efter havet och ett liv på landet.

Somrarna tillbringade de på Åland i Hausens barndomshem Germundö gård. Paret planerade att skaffa en villa på Åland för att kunna tillbringa längre tider där under sommaren, men Hausen hade svårt att hitta en lämplig tomt. Istället köpte de 1892 en gård i Ekenäs skärgård på Hermansö.

År 1907 dog Hausens fru av en sjukdom och hennes bortgång gjorde att Hausens längtan till Åland väcktes på nytt. Hermansögården såldes 1909 och 1912 stod en ny villa färdig på en strandtomt i Västra Saltvik på Åland. I nästan 30 år tillbringade Hausen sina somrar i huset i Saltvik medan skrivandet sparades till vintern och huset på Parkgatan och senare Brändö, Helsingfors.

Hausen hade en lång karriär inom Riksarkivet, eller Finlands statsarkiv som det hette tidigare. Redan under sin studietid togs han under beskydd av K.A. Bomansson som vid tiden ledde arbetet med att ordna upp arkivet. Bomansson som led av en ögonsjukdom behövde någon att ta över efter honom och såg Hausens potential. Hausen fick tack vare detta redan i början 1870-talet en plats på Statsarkivet som extra ordinarie amanuens och blev 1880 vikarierande statsarkivarie då Bomanssons syn ytterligare försämrades. Parallellt med arbetet slutförde Hausen sina studier. Sin kandidatexamen fick han 1876 och fem år senare doktorerade han med ämnet Kustö ruiner.

På grund av sin sjukdom var K.A. Bomansson slutligen tvungen att avgå 1883 och Hausen blev efter detta vald till chef för Finlands statsarkiv, en post som han höll i 33 år. Sammanlagt var Hausen ämbetsman inom Statsarkivet i 43 år och har starkt präglat den finländska arkivhistorien. Han uppförde bland annat Riksarkivets gamla huvudbyggnad och planerade landskapsarkiven. Dessutom blev Hausen känd som utgivare av Finlands medeltidsurkunder, som arkeolog och forntidsforskare och som en central gestalt inom Svenska litteratursällskapet.

Hausen kan betraktas som en av Finlands mest produktiva historiker och arkivmän. Hans produktion består främst av källutgåvor och urkunder men han har även bedrivit egen historisk forskning och publicerat verk kring den.

Betydelsen av källutgåvornas och urkundernas publicering måste ses i samklang med tiden. Tillgången till källmaterial var viktig för historieskrivningen som fick ett uppsving under det nationella uppvaknandet i mitten av 1800-talet. Källutgåvorna och deras utgivare skapade förutsättningar för att forskningen kunde gå framåt och styrde också i vissa fall forskningens riktning. Genom de framsteg som gjordes, till exempel inom den historiska forskningen, stärktes folkets nationella identitet.

Publiceringen av urkunder och källutgåvor var ingen enkel process eftersom materialet var så brett. Arbetet krävde därför förmåga till kritiska tolkningar och systematisering. Dokumenten måste disciplinerat undersökas för att se vad som var väsentligt i materialet och vad som kunde komma till nytta i fortsatt forskning.

Hausen har både kritiserats och berömts för sina publiceringar. Kritikerna har ansett att endel oväsentligheter har getts ut och att Hausen mera satsade på kvantitet än kvalitet. Till de viktigaste och mest kända av Hausens publikationer räknas Åbo Domkyrkas Svartbok, serien Bidrag till Finlands historia, Finlands medeltidssigill och Finlands medeltidsurkunder.

I sina undersökningar har Hausen alltid varit nära sina källor och förstått deras värde. Det som också är utmärkande för Hausen är att han kunde kombinera olika sorters källor och bilda enheter och sammanhang. Han värderade också olika sorters källor, som arkeologiskt material och tryckta dokument, lika högt och ansåg att de tillsammans skapade en helhetsbild av det förgångna.

Anteckningar under en antiqvarisk forskningsresa (till Västra Nyland 1870 samt till Egentliga Finland och Åland 1871) och Kustö slott, är exempel på Hausens mera museala och traditionellt historiska verk.

Hausens starka känsla för Åland speglas i de undersökningar som behandlar Ålands historia som till exempel en Bibliografi över Åland i fyra delar och monografin Kastelholms slott och dess borgherrar som kan betraktas som en av de mest uttömmande monografierna som skrivits om borgen.

Hausens karriär fick ett abrupt slut då han i december 1916 blev anklagad för "ryssfientlighet" och hotad med utvisning på grund av att han publicerat material från kriget 1808-1809. För att inte bli av med sin pension måste han avgå frivilligt. Då situationen hade stabiliserats något efter några månader och arkivchefens plats igen skulle fyllas valdes inte Hausen längre till tjänsten. Han var vid denna tid 67 år men trots att hans officiella karriär var slut fortsatte han att forska och publicera material till sin död 9 januari 1942.

Reinhold Hausen som aktiv mångsysslare

Även om Hausens arbete tog mycket av hans tid i anspråk hann han också med mycket annat. Han hade ett stort intresse för naturen vilket tog sig uttryck i ett intresse för trädgårdsodling och trädgårdsskötsel. I Hausens trädgårdar fanns allt från blommor till bärbuskar och fruktträd. Han hade också en förkärlek för havet och seglade med stor passion. Han var också en god sångare och spelade valthorn, tecknade och fotograferade.

Hausens konstnärliga talanger kan beskådas i hans teckningar och fotografier. Han har bland annat tecknat kyrkointeriörer och – inventarier och annat historiskt material. Han förstod också fotografiets värde som dokument över byggnadshistoriskt, arkeologiskt och etnografiskt material. Han skaffade sin första kamera på 1860-talet och har efter det åstadkommit en imponerande samling fotografier.

Hausen fotograferade naturligtvis sin familj och släkt och vänner men också alla slags sevärdheter och sina hem både från insidan och utsidan. Han dokumenterade också Åland genom sina fotografier. I samlingarna finns foton över ståtliga åländska kvinnor och män, fina åländska bondgårdar med bilder av både interiörer och exteriörer, en unik samling av båthus, arbetsbilder, bondbröllop, kyrkor och bilder av Kastelholms slott.

Sök

Språk

sv-se en-gb