angle-left Hausen, Reinhold

Hausen, Reinhold

1850-1942

Reinhold Theodor Hausen föddes år 1850 i Skarpans, Bomarsund, på Åland. Han kom från en läkarfamilj med en åländsk mamma och en pappa med estniskt påbrå. Familjen bodde på Åland tills Reinhold var fyra år då hans pappas arbete ledde dem till fastlandet.

Hausen studerade historia och arkeologi vid universitetet under 1870-talet. Han gifte sig 1881 med Anna Böning från Ekenäs och de fick tillsammans barnen Greta, 1882, Hans 1884 och Ulla 1889. Familjen var bosatt i Helsingfors men tillbringade somrarna på Åland i Hausens barndomshem Germundö gård. Efter hustruns död 1907 skaffade Hausen ett hus i Västra Saltvik på Åland där han tillbringade sina somrar i nästan 30 år. Skrivandet sparades till vintern i Helsingfors. Även Reinhold Hausens barn, dottern Greta och sonen Hans samt barnbarnet Marika skrev.

Hausen hade en lång karriär inom Riksarkivet, eller Finlands statsarkiv som det hette tidigare. Redan under sin studietid togs han under beskydd av K.A. Bomansson som vid tiden ledde arbetet med att ordna upp arkivet. Hausen fick i början 1870-talet en plats på Statsarkivet som extra ordinarie amanuens och blev 1880 vikarierande statsarkivarie. Parallellt med arbetet slutförde Hausen sina studier. Sin kandidatexamen fick han 1876 och fem år senare doktorerade han med ämnet Kustö ruiner.

Hausen blev 1883 vald till chef för Finlands statsarkiv, en post som han höll i 33 år. Sammanlagt var Hausen ämbetsman inom Statsarkivet i 43 år och har starkt präglat den finländska arkivhistorien. Han uppförde bland annat Riksarkivets gamla huvudbyggnad och planerade landskapsarkiven. Dessutom blev Hausen känd som utgivare av Finlands medeltidsurkunder, som arkeolog och forntidsforskare och som en central gestalt inom Svenska litteratursällskapet.

Hausens produktion består främst av källutgåvor och urkunder men han har även bedrivit egen historisk forskning och publicerat verk kring den. Betydelsen av källutgåvornas och urkundernas publicering måste ses i samklang med tiden. Tillgången till källmaterial var viktig för historieskrivningen som fick ett uppsving under det nationella uppvaknandet i mitten av 1800-talet. Källutgåvorna och deras utgivare skapade förutsättningar för att forskningen kunde gå framåt och styrde också i vissa fall forskningens riktning. Genom de framsteg som gjordes, till exempel inom den historiska forskningen, stärktes folkets nationella identitet.

Publiceringen av urkunder och källutgåvor var ingen enkel process eftersom materialet var så brett. Arbetet krävde därför förmåga till kritiska tolkningar och systematisering. Dokumenten måste disciplinerat undersökas för att se vad som var väsentligt i materialet och vad som kunde komma till nytta i fortsatt forskning.

Hausen har både kritiserats och berömts för sina publiceringar. Kritikerna har ansett att en del oväsentligheter har getts ut och att Hausen mera satsade på kvantitet än kvalitet. Till de viktigaste och mest kända av Hausens publikationer räknas Åbo Domkyrkas Svartbok, serien Bidrag till Finlands historia, Finlands medeltidssigill och Finlands medeltidsurkunder. Anteckningar under en antiqvarisk forskningsresa (till Västra Nyland 1870 samt till Egentliga Finland och Åland 1871) och Kustö slott, är exempel på Hausens mera museala och traditionellt historiska verk.

Hausens starka känsla för Åland speglas i de undersökningar som behandlar Ålands historia som till exempel en Bibliografi över Åland i fyra delar och monografin Kastelholms slott och dess borgherrar.

Hausens karriär fick ett plötsligt slut då han i december 1916 blev anklagad för "ryssfientlighet" och hotad med utvisning på grund av att han publicerat material från kriget 1808-1809. För att inte bli av med sin pension måste han avgå frivilligt. Även om hans officiella karriär var slut fortsatte han att forska och publicera material till sin död 9 januari 1942.

Hausen hade ett stort trädgårdsintresse. Han hade också en förkärlek för havet och seglade med stor passion. Han var en god sångare och spelade valthorn, tecknade och fotograferade. Han har bland annat tecknat kyrkointeriörer och – inventarier och annat historiskt material. Han förstod också fotografiets värde som dokument över byggnadshistoriskt, arkeologiskt och etnografiskt material. Han fotograferade sin familj, släkt och vänner men också alla slags sevärdheter och sina hem både från insidan och utsidan. Han dokumenterade också Åland genom sina fotografier. I samlingarna finns foton över ståtliga åländska kvinnor och män, fina åländska bondgårdar med bilder av både interiörer och exteriörer, en unik samling av båthus, arbetsbilder, bondbröllop, kyrkor och bilder av Kastelholms slott.

Sök

Språk

sv-se en-gb