Rut Lindfors, eller Ålands-Rut som hon brukade kallas utanför landskapets gränser, var den första åländskan som utexaminerades som hospitant från Vasa småskollärarinne-seminarium. Året var 1924 och hon var därefter verksam som lärarinna i Tjudö lägre folkskola i födelsekommunen Finström fram till pensionen 1962. Under läsåret 1930–31 vikarierade hon som lärarinna och husmor vid Ålands folkhögskola.

Rut Lindfors var en aktiv och mångsidig kulturarbetare. Redan i unga år skrev hon noveller och senare blev hon en flitig medarbetare i församlingarnas årsskrift Sanct Olof, där hon profilerade sig som folklivsskildrare. Hennes stora intresse för folkdräkten, folkdansen, bygdemålet och traditionen präglade många av hennes artiklar och hon var en flitigt anlitad föredragshållare.

Ungdomsarbetet låg henne speciellt varmt om hjärtat. Som en av få kvinnor valdes hon in i Ålands ungdomsförbunds styrelse 1925. Hon fungerade som sekreterare 1928–1958 och 1969 utnämndes hon till hedersledamot. Hon skrev också pjäser, både för och om ungdom.

År 1947 valdes hon in i Ålands biblioteksförenings första styrelse, där hon var sekreterare 1947–1965 och ordförande från och med 1965. Hon hade också en styrelsepost i Ålands sång- och musikförbund 1935–1936. För sina insatser erhöll hon år 1962 Svenska folkskolans vänners folkbildningsmedalj och 1969 belönades hon med Ålands kulturstiftelses pris.

Boken Lärarinnan berättar med ett urval av hennes texter och teaterstycken gavs ut av Valdemarsällskapet 1994. Boken Lärarinnan berättar vidare med berättelser och reseskildringar gavs ut av Föreningen för Norrfinström 2011.

Rut Lindfors var en eldsjäl och idéspruta. I nekrologen över henne skrev prosten och skriftställaren Valdemar Nyman att hon var “som en explosion av liv och lust i en enda illustration till Härlig är jorden, härlig är Guds himmel”.