Leo Löthman flyttade från Åbo till Åland som treåring. Han har enligt egen utsago inte haft tid för “målinriktade studier”, men har ändå studerat till mentalvårdare och arbetat inom psykiatrin. Löthman har också försörjt sig som bland annat skeppsbyggare, skogshuggare, färjförare och föreståndare för träningsskola.

Löthman debuterade 1992 med romanen Varför inte Tile? som beskriver hur två män vecklas in i äventyr vid Ålands kuster för att till sist sätta kurs på ön Tile vid jordens kant. Det är en roman full av maritima och psykologiska insikter.

Löthman har fått stipendier från Nordiska ministerrådet, Svenska kulturfonden, Sveriges författarförening, Statens konstkommission, Ålands kulturdelegation, Finlands svenska författarförening, Nämnden för biblioteksstipendier, Teresa Gulins fond, Ålands landskapsstyrelse och Julius Sundblom-stipendium.

Big Mama, 1999, nominerades år 2000 för Glasnyckeln till “Skandinaviens bästa kriminalroman”. Självstyrelsens jubileumsmedalj fick han år 2002.

Leo Löthman har som första åländska författare besökt två universitet i Rumänien. Där talade han med studenter som studerade skandinaviska språk om sin bok Vägen till ett fotbad, 2003. Under vistelsen fick han även en inbjudan till återbesök av Rumäninens författarcentrum till en litteraturfest i Constanta sommaren 2009.

Leo Löthmans roman Fångtransport nr. 86, 2004, dramatiserades och sattes upp på Tampereen Työväen Teatteri år 2010. Regissören Juha Malmivaara läste Löthmans bok översatt till finska och fängslades av den. Fångtransport nr. 86 är den första av Leo Löthmans romaner som blivit teater.

Löthmans roman Isnätter, 2006, bygger på verkliga händelser. Våren 1914 hittades en man död på en holme söder om Mariehamn. I romanen berättar Löthman sin version av händelserna och om vad som kan ha drivit människor att ta till dödligt våld en vinternatt i havsbandet.

Romanen Odjur, 2009, utspelar sig på femtiotalet och beskriver ett Mariehamn och ett Åland i omvandling. Parellellt med bokens barndomsskildring möter vi den vuxna berättaren som arbetar som färjförare.

I romanen Transportflotte Speer, 2011, berättas om den gistna Ålandsgaleasen Britas seglats under Polstjärnan, där krigets gigantiska slagskepp gör upp om herraväldet över sjövägarna. Kan de åländska sjöfararnas affärer rentav ha påverkat världskrigets utgång? Berättelsen ger oss en inblick i en del av krigshistorien som inte är så känd. Romanen nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2012.

Himlen över Helvetinjärvi utkom 2015 och är första delen i en romantrilogi. Det är en roman med verklighetsbakgrund i författarens egen släkt. Från mitten av 1800-talet och hundra år framåt får läsaren följa släktens öden samtidigt som berättelsen ger inblick i hur Finland utvecklas till ett modernt land. Den andra delen, Stationsbackan och havet, utkom 2017. Det nya landet Finland plågas av världsdepression, språkstrider, politisk oro och snart även av flera års världskrig. Familjemedlemmarna kämpar sig igenom svårigheterna och startar ett nytt liv. Den avslutande tredje delen Frihamn utkom hösten 2020. I den berättas om de gyllene decennier efter kriget då författaren växte upp, sjöfarten blomstrade och samhällets utveckling gick mot det bättre.