Ulla-Lena Lundberg är född i den åländska skärgårdskommunen Kökar. Hon debuterade redan som 15-åring med diktsamlingen Utgångspunkt, 1962. Dikterna fick goda recensioner. Bland annat skrev Hasse Svensson i Nya Åland att Lundberg hade en “självfallen språklig säkerhet och formkänsla, som hon utnyttjar utan manér och förkonstling”. Lundberg har senare konstaterat att det var bra att så tidigt få skriva för publik och bli tagen på allvar av kritikerna. Sedan debuten har Lundberg inte haft något annat yrke än författarens förutom läsåret 1986–87 som gästlärare, “writer in residence”, vid universitetet i Minnesota, USA.

Ett år efter debuten 1966 for Lundberg till USA som stipendiat. Om tiden i USA skrev hon Strövtåg, 1966, och En berättelse om gränser, 1968. Böckerna är berättelser om unga människors utveckling, deras personliga livsfilosofi hopvävt med aktuell politik. De behandlar tiden för Vietnamkriget och mordet på Martin Luther King och hur dessa händelser ses med en ung besökares ögon. Gaijin, 1970, kom till efter en reportageresa till Japan och skildrar tillvaron som gaijin, utlänning.

Sitt genombrott som författare fick Lundberg med boken Kökar,1976. Där berättas genom intervjuer med invånare om folkseder och om livet på Kökar förr och nu. Lundberg blev inspirerad att skriva boken redan som liten då hon bläddrade i Ragna Ahlbäcks avhandling om hemön.

I sammanlagt två år vistades Lundberg i Botswana, Zambia, Kenya och Tanzania. I Tre afrikanska berättelser, 1977, skildras västerlänningar som bor i Afrika och deras förhållanden, livet och döden. Afrikavistelsen resulterade också i dokumentärboken Öar i Afrikas inre, 1981, som skildrar olika naturlandskap och människor i växelverkan med sin omgivning och sina medmänniskor. Om Afrika handlar också romanerna Sand, 1986, och Regn, 1997.

I Kungens Anna, 1982, och Ingens Anna, 1984, berättar Lundberg om förlust, ork att leva vidare och förmåga till förändring. Kökarflickan Anna förlorar tidigt sin far och blir stark för sin mors och sina syskons skull. Som vuxen upplever hon en kulturkrock när hon har en kort förbindelse med stockholmskonstnären Stefan, men bryter sig loss och återvänder hem till Kökar. Anna är en stark kvinna som obruten står emot skvaller och utbildar sig till lärare för att så småningom åter lämna hemön.

Den tredelade sviten Leo, 1989, Stora världen, 1991, och Allt man kan önska sig, 1995, sträcker sig från allmogeseglationen via segelsjöfarten till den moderna färjetrafiken. Lundberg beskriver en sjöfartssläkt genom att låta olika personer berätta. Berättartekniken speglar samhället. I Leo är byn centrum och berättaren Leander talar för kollektivet. I Stora världen finns fem olika berättare eftersom bygemenskapen sprängts och ingen ensam kan representera alla. Allt man kan önska sig består i sin tur av korta fiktiva intervjuer och anonymiteten blir en teknik.

År 1993 utkom Sibirien - ett självporträtt med vingar. Boken är en självbiografi och en reseskildring som ett resultat av fyra månadslånga resor till Sibirien med en grupp fågelskådare. Lundberg har vidare skrivit en samling hörspel som 1974 kom ut under namnet När barometern stod på Karl Öberg och andra hörspel. Hon har givit ut sin farfars memoarer med förord, Algot Lundbergs Vackre Alen, 1981.

I Marsipansoldaten, 2001, skildrar Ulla-Lena Lundberg kriget; livet i barackerna, vid fronten och hos de oroliga anhöriga. I berättelsens centrum står familjen Kummel med präktiga mamma Martha och ålandsbördiga pappa Leonard samt sönerna Petter, Frej och Göran. För de unga sönerna Frej och Göran Kummel innebär kriget förutom grymhet och lidande ett sätt att frigöra sig från familjens omfamning. Tidningen Vi gav Ulla-Lena Lundberg sitt litteraturpris 2001 med motiveringen: “Ulla-Lena Lundberg är en av de stora svenskspråkiga författarna, men i Sverige har hon inte fått den uppmärksamhet hon förtjänar. Genom sitt rika minne och sin skapande energi vidgar hon alla våra gränser.” Marsipansoldaten har kallats den finlandssvenska romanen och den finlandssvenska soldatens krönika.

I boken Jägarens leende från 2010 upplever Lundberg hällkonsten och delar med sig av både känsla och tanke, av både bisonflockens dundrande framfart och vetenskapliga tolkningsmodeller.

Romanen Is, 2012 utspelar sig i historiska miljöer på Kökar, som i romanen fått namnet Örarna. Berättelsen är fiktiv men har stark förankring i verkliga händelser. Liksom huvudpersonerna Petter och Mona Kummel kom författarens föräldrar till Kökar prästgård för att bo och arbeta strax efter krigsslutet. Romanen är en fin skildring av ett Kökar som inte längre finns. Den har översatts till danska, engelska, estniska, finska, norska, tyska och ungerska.

Lundberg var utnämnd till konstnärsprofessor under åren 1994–1999. Hon har fått flera pris och utmärkelser och hon har också varit nominerad till Nordiska rådets litteraturpris (1994, 2002, 2013) och till Finlandia-priset (1987, 1989, 2001). Hon tilldelades Finlandiapriset 2012 för romanen Is.

Flera böcker har skrivits om segelfartyget Herzogin Cecilie. Bilderna som ligger till grund för boken Hertiginnan och kaptenskan, utgiven på Förlaget 2017, har aldrig publicerats tidigare. Lundberg har skrivit texten om den åländske sjökaptenen Sven Eriksson och hans hustru Pamela Eriksson. Boken är även översatt till finska.

I romanen Lyser och lågar, 2022, eldar man i spisar och kakelugnar, oljelampan tänds på bordet och man ger sig ut i mörkret med stallyktan i handen. Finns folkhögskola är berättelsens centrum. Där uppmuntras eleverna att tänka fritt och självständigt. Lyser och lågar är en historisk roman som sträcker sig från Vasa brand och Krimkriget fram till inbördeskriget och 1920-talet. Boken berättar om tre par ur tre generationer i samma familj, om analfabetism, självstudier, fruntimmersskolor, universitet och skolvägran. Boken lyfter folkbildningens betydelse och kvinnors kraft.

Fotograf: Jacob Saurén