Innehållsbeskrivning Berättelserna rör sig in och ut ur kroppen, bort i den tysta rymden och tillbaka till de första däggdjuren och en tid före språket, via kollapsade civilisationer, brott och straff, fängelseindustrin, arkeologiska utgrävningar och upplevelsen av att vara helt ensam i sin art. Vad skiljer kropp från själ, människa från djur, historia från nutid eller är den sortens dikotomier bara skuggspel?/Btj.